Kung Lucién av Celendines förstfödde son Oberon dog i det stora drowkriget som formade alliansen mellan Celendine och Ouron för över 200 år sedan. De som är gamla nog att känna till honom, eller som har läst nog av Celendinsk historia säger att han var en grym, orättvis, maktgalen man. Han tvekade aldrig att ta till lömska metoder för att få sin vilja igenom, stod inte över giftmord eller att anlita lönnmördare för att röja undan fiender och rivaler. Krigshungrande var han dessutom och sägs vara den främste bland de Celendinarna som hetsade för att förgöra drowerna som anföll hemlandet. Paranoian var ständigt närvarande i den maktgalne prinsens sinne och han såg fiender överallt.
Rykten i hemlandet har nått fram till Ravenna och Korphamn som säger att någon utger sig för att vara just Oberon Ithilluin. Dessutom tycks denne man ha både äkta hustru och två vuxna söner. Det sägs att flera av de adelshus som stod närmast honom då och som kanske är de som är mest krigshungrande bland dem redan ställt sig bakom hans krav på att återfå sin rättmätiga plats som främste tronarvinge till Kung Lucién. Oron efter inbördeskriget ligger som en matta i Celendine och rådet och folket är oroade.